Jag tänker mycket på smärta för tillfället.
Jag har aldrig sett mig själv som en person som gillar smärta. Jag har aldrig fattat poängen med att koppla ihop smärta och sex. Smärta är ont och dåligt. Sex är skönt och bra. Så.
Men så träffar jag Hjärtat, som gillar smärta, som kopplar ihop smärta och sex och vi pratar, och pratar och pratar om sex, om smärta, njutning och kopplingen däremellan och vi har en massa sex och jag inser att det där med att jag inte skulle gilla smärta kanske mest är semantik. För jag gillar ju att bli smiskad och fasthållen och biten och knullad hårt precis som hjärtat. Jag gillar när det känns mycket och jag är oftast inte så känslig så det går att ta i, och ge mig blåmärken och ömma muskler utan att jag går sönder eller mår dåligt.
Utan att det gör ont.
För det är just det, jag förknippar ord som "ont" och "smärta" med mensvärk, skrubbade knän och brutna tår. Sånt som gör ontontont och inte är det minsta skönt på mig. Det skönt onda har jag inte sett som ont eller smärtsamt alls. Det skönt onda har jag bara tänkt på som något som känns mycket och människor som gillar smärta har jag tänkt på som människor som gillar att koppla ihop sex och känslan av brutna tår och skrubbsårsknän, och visst, det är klart att dom människorna finns, och andra är nog som jag. Vi gillar när det känns mycket, när det bränner och är på gränsen och ibland lite över, men vi bryter inga tår. Fast vi gillar smärta. Jag gillar smärta och nu när jag insett det har jag en hel värld av potentiellt ontontonda och sköntsköntsköna aktiviteter och prylar att upptäcka. Och det känns faktiskt alldeles grymt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar